Hej.

Det känns som om vindkraften genomsyrar vår vardag. Man tänker på det oavbrutet, kommer på sig själv när man är ute och går. Man tittar ut över vår vackra natur, ut mot horisonten och tänker, hur kommer det bara se ut om några år?

Vi tog oss en ledig kväll igår och begav oss ner till Knäred/Hishult för att titta på den vindkraftpark som är i full gång att byggas upp där. Tio verk var hitills resta, varav ett som gick. Det var en skräckliknande känsla att se det. Jag har den senaste tiden fösökt övertala mig själv om att OM det blir många vindkraftverk runt Vrå, så måste vi försöka att vänja oss vid detta, vi måste på något sätt acceptera att dom kommer stå där, att vi kommer ha dom i vårt blickfång runt omkring oss. Vi måste lära oss att leva i en "vindkraftby".

Men igår, i Hishult, så slog det mig, jag kommer aldrig kunna tycka att stora vindkraftparker i skogsmiljö är okej, att det harmonerar med vår natur. Man blir ledsen, man blir arg, och man undrar vad Sverige håller på med. Vindrakft i skogsmiljö, för mig är det obegripligt hur detta kan vara som vissa framställer det, ett fantastiskt koncept.

Jag rekommenderar trots min nedslagna min igår kväll er att åka och titta i Hishultstrakten, det är värt ett besök. Det är jättevårt att inbilla sig hur det kommer se ut, och även om man inte kan jämföra deras läge med Vrå så är det ändå en park i skogsmiljö.

I övrigt, Sockenrådets årsmöte, onsdag klockan 19.00. Vi ses!